1.1 Inledning
Osmanska Imperiet var ett multietniskt samhälle med en gemensam religion som utgjorde den gemensamma identiteten. Imperiets kollaps efter första världskriget och den ökade nationalismen bland befolkningarna var en hot mot den turkiska existensen. Den ökade turkiska nationalismen utvecklade idén om att de sista landområden som de hade kvar var Anatolien. Skälet till konfrontationer och oroligheter var den nya republiken som turkiska nationalister ville göra till ett homogent samhälle. Ett försök att assimilera de etniska och religiösa minoriteterna medförde att demokratin begränsades. Från och med 1923 har Turkiet varit en ”sekulär” republik och har efter 1945 gått från ett parti system till ett pluralt system. Att Turkiet med en lång demokratiseringsprocess fortfarande inte har konsoliderat sin demokrati är ett område som är intressant att studera. Mitt mål är att förklara varför det inte har lyckats med demokratiseringsprocessen och om denna har en relation till kurdiska frågan. Turkiet har de senaste 100 åren haft olika konflikt områden bland annat etniska och religiösa. Den senaste konflikten, mellan Kurderna och Turkiska staten, kan närmast betecknas som inbördeskrig. Därför är en närmare granskning av detta mycket intressant för att belysa konfliktens orsak.
1.2 Syfte
Med denna uppsats vill jag förklara hur minoritetspolitiken har påverkat demokratiseringsprocessen i Turkiet. För att kunna förklara sammanhanget mellan statsideologin och konsolidering av demokratin, har jag valt att studera närmare hur Turkiet hanterar den kurdiska minoriteten.
1.3 Frågeställning
Hur har Turkiets minoritetspolitik påverkat demokratins konsolidering?
 
1.4 Metod
Genom ett kvalitativ och förklarande studie kommer jag att förklara minoritetsfrågans påverkan på konsolidering av demokratin. För att realisera detta ska jag analysera de empiriska data som omfattar politiska ageranden i historiskt kontext, de ideologiska aspekterna och definiera vad en konsoliderad demokrati innebär . Genom analys av dessa empiriska data kommer jag förklara minoritetspolitikens inverkan på konsolideringen av demokratin.
Förklarande studie betyder att ställa frågan varför och därigenom besvara frågan. Det är meningen att förklara samhanget mellan Turkiets demokratinivå enligt Juan Linz och Alfred Stepans konsolideringsteori och Turkiets minoritetspolitik. Inom förklarande studier finns tre typer av studier: teoriprövande, teorikonsumerande och teoriutvecklande. I mitt fall har jag valt den teorikonsumerande studien.
Teorikonsumerande studie sätter fallet i centrum och med hjälp av existerande teorier ska man förklara vad som är hänt i ett specifikt fall och i detta avseende är det Turkiets minoritetspolitiks påverkan på konsolidering av demokratin.
Ideal typen för den konsoliderade demokratin är Juan Linz och Alfred Stepans konsolideringsteori. Enligt Linz och Stepan måste fem arenorna uppfyllas för att få ett konsoliderat demokrati. Dessa fem arenor är civilsamhälle, politisksamhälle, rättsstat, statsbyråkrati och ekonomiskt samhälle. Men för att realisera denna studie har jag valt att enbart koncentrera mig på tre av de fem arenorna. Dessa tre arenor är det civilsamhället, politisksamhället och rättsstaten. Skälet till att jag enbart har valt dessa tre arenor är att Turkiet ofta kritiseras för att kränka dessa tre arenor. Därför har jag valt att undersöka dessa tre områden och därigenom besvara min frågeställning.
Metodvalet skulle också kunna vara en kvantitativ och komparativ studie. Jag skulle kunna exempelvis välja att jämföra Grekland och Turkiet pga. militärjuntan och liberaliseringen som inträffade vid ungefär samma tid. Men syftet med denna studie är att förklara sambandet mellan minoritetspolitiken och konsolideringen av demokratin. Att Grekland inte har samma minoritetsproblem skapar olika förutsättningar fast den politiska utvecklingen har varit mycket lika.
Valet av den kvalitativa metoden har den nackdelen att implementera och realisera validitet och reliabilitet är svår uppnåeligt. Forskningsmässigt är det mycket lämpligt att använda kvantitativa metoden för att uppnå intersubjektivitet. Att forskarens egna subjektiva åsikter och observationer bestämmer forskningens resultat kan hindra testbarheten och därmed brist på validitet. Observationer och tolkning medför en minskad objektivitet samt minskar validiteten som oftast är lättare att uppnå med en kvantitativ studie. Det samma gäller också reliabiliteten. Mängden data som behöver hanteras och analyseras kan vara av så stor omfattning att reliabiliteten kan minska.

1.5 Avgränsning
Jag har valt att fokusera på hur minoritets frågan har påverkat det civila samhället, politiska samhället och rättsstaten. Genom att undersöka hur dessa tre arenor är samt hur det har utvecklats på grund av den ideologiska och politiska agendan kan jag ge en tydlig bild av orsaken till den misslyckade konsolideringen.
För att göra en omfattande, detaljerat och nyanserat undersökning krävs en större tidsperiod än fem veckor samt behovet för flera indikatorer mer än bara minoritets problem. Därför har jag valt att avgränsa med en kort historiskt beskrivning, Turkiets kurdiska politik och den ideologiska bakgrunden. Dessa händelser kommer att kasta ljus på varför konsolideringen av demokratin enligt dessa tre arenor har misslyckats.

 
1.6 Operationalisering
Genom att definiera vad demokrati och den konsoliderade demokratin är enligt Linz och Stepan kan jag skapa en idealbild av den demokratiska modellen. Jag ska genom denna idealbild förklara hur minoritetspolitiken har påverkat civilsamhället, politiska samhället och rättsstaten.
Denna kan realiseras genom granskning av empiriska materialet som ska ge förklaringen till min tes om att Turkiet med sin minoritetspolitik inte har kunnat förverkliga demokratikonsolideringen. Jag kommer att förklara orsaken till vad som kan betecknas som hämsko för demokratiutvecklingen.
Idealtyper med de fem arenor som jag kan referera till när jag ska analysera och definiera tillståndet den turkiska demokratin befinner sig i. Idealtyperna kommer att klargöra mina slutsatser om orsaken till demokratiseringsprocessens misslyckande.
Genom analys av materialet kommer jag att konkretisera och definiera vilken betydelse minoritetsfrågan har haft på demokratiseringsprocessen. Genom att definiera minoritetsfrågan kan jag skapa en objektiv förklaring på situationen i dagsläget. Därigenom förklara orsaken till varför konsolideringen av demokratin inte har varit möjlig.
Framgångssättet för operationaliseringen är att utgå från att minoritetsfrågan i detta fall den kurdiska frågan har medfört antidemokratiska element och demokratiseringen har därför inte varit möjligt. Därmed kan den teoretiska definitionen beskrivas som ovilja mot demokratisering.

1.7 Material
Metod för materialval kan enligt Esaiasson bli på två olika sätt antingen snävt eller brett. För denna rapport är mest lämpligt med ett brett materialval. Eftersom det finns flera olika indikatorer så behövs det en bred materialportfölj att granska och analysera. Därför har jag valt ett empiriskt material som inkluderar litteratur som handlar om den historiska utvecklingen som kan styrka mina konklusioner samt ge en fördjupande insikt. P.g.a. den djupa analysen behövs en del litteratur som handlar om den politiska utvecklingen och historiska momenten som oftast är skrivna på turkiska.
Det empiriska material jag kommer att använda är från landguiden, freedomhouse, den store danske (lexikon), författningen från 1982 och 1924, olika student litteratur samt två böcker på turkiska. Vilka kommer att vara basen för min studierapport. Dessa referenser som båda är nätbaserade källor och litteraturer kategoriserar och beskriver bristerna i den politiska miljön samt den historiska utvecklingen. Jag vill härmed också göra det klart att valet av material skulle se annorlunda ut om jag hade längre tid än fem veckor. Istället för landguiden, den store danske (lexikon) och freedomhause ville jag istället använda mig av litteratur som är mer omfattande och detaljerat. Men p.g.a. tidsbrist har jag valt dessa källor i stället.
Valet av det empiriska materialet grundar sig på behovet av en idealbild om vad en demokrati är samt också vetenskapligt erkänt. Därför var det naturligt att välja Linz och Stepans konsoliderings teori. Vidare för att ge en bild av det demokratiska ståndet i Turkiet föll valet på freedomhouse p.g.a. dess internationellt erkända rykte och metoderna som används för att dra slutsatserna. Båda Landguiden och Det stora danske lexikon är en bra källa för att hitta en objektiv information som jag behöver för att beskriva den historiska och ideologiska bakgrunden. Och slutligen de två kurdiska rapporterna samt författningarna från 1924 och 1982 är speciellt valda för att illustrera den officiella ideologin.
Kort om det empiriska materialet:
Freedomhouse har valt att operationalisera genom analys och poänggivning utfört av en grupp experter och forskare. Slutsatserna uppnås efter att ha samlat in information från professionella kontakter, personal och konsultresor, internationella besökare, resultaten av de mänskliga rättigheterna och pressfrihetsorganisationer, specialister inom geografisk och geopolitiska områden, rapport från regeringar, multilaterala organisationer och en mängd inhemska och internationella medier.
Landguiden är en bra källa för information om olika världsländer som har ett historiskt perspektiv som beskriver den politiska utvecklingen i en historisk kontext. Därför är landguiden en bra källa för att jämföra och utveckla egna observationer. Landguiden ska därför vara en bas för den historiska utvecklingen som ska resultera i att kunna förklara orsaken till demokratiseringsutvecklingen.
Böckerna med namnet Kurd rapporten och Öst rapporten är böcker på turkiska som innehåller information om tillståndet i de kurdiska områdena och är skrivna i rapportform. Dessa två rapporter är skrivna av två olika presidenter och är relaterad till den kurdiska frågan. Rapporterna utgör den politiska elitens mål och nationsbildning som ger en bild av vilka visioner de har för den nya republiken. Rapporterna används för att beskriva situationen i de kurdisk dominerade områdena och vilka riskfaktorer som ska tas i beaktande och vilka föranstaltningar som måste tas för att förverkliga den nya nationens ideal. Dessa två rapporter är utarbetat av två olika viktiga personer som har haft stort inflytande på den politiska utvecklingen i Turkiet. Den första rapporten är skriven av Ismet Inönü som är den näst viktigaste personen efter Mustafa Kemal Atatürk och den andra rapporten är från Celal Bayar som efterträdde Ismet Inönü som president.
Kurd rapporten har skrivits av Ismet Inönü utifrån sin resa i de kurdiska områdena. Genom observationer, analyser har han konkluderat vilka föranstaltningar och lösningar som ska främja statsideologin. Främsta syfte med rapporten var inte att den nya republiken ska demokratiseras men i stället sträva efter att skapa lösningar till ett förenat Turkiet där den gemensamma identiteten ska vara Turkiskhet. Att den nya republikens första prioritet inte är demokrati men är att skapa ett homogent samhälle så leder den till en konflikt mellan demokrati och acceptansen av minoriteters rättigheter.
Till skillnad från Kurd rapporten handlar Öst rapporten mera om det ekonomiska läget. Genom denna rapport har Celal Bayar rest i de öst och sydöstliga delarna av Turkiet och rapporterat vad ekonomien i olika städerna är baserat på samt vilka satsningar staten bör göra i området för att utveckla ekonomin. Denna rapport innehåller ekonomiska förslag som ska utveckla området och är inte baserat på politisk agenda omkring demografiska läget. Därför är denna bok inte innehållsrik omkring det politiska agerandet omkring minoritetspolitiken. Men att Celal Bayar i rapporten kort beskriver sina observationer av statens politik och dess följder tycker jag är bra för att illustrera statens politik.

2 Teori
2.1 Den konsoliderade demokratins arenor
Ordet Demokrati härstammar från grekiskan demos (folket) och kratia (välde) som vanligt översättas till folkmakt eller folkstyre. Demokrati är beteckning om hur det politiska systemet är organiserat och hur beslutsprocessen fungerar. Demokratins anti tes är diktatur eller ett styrelseskick där makten är koncentrerad och en person eller grupp besitter en obegränsad makt utan folkligt inflytande. Normalt förknippas demokratin nu för tiden med allmänna och fria val samt olika politiska friheter och rättigheter. Dessa kan bland annat vara åsiktsfrihet, yttrandefrihet och organisationsfrihet. Vidare är det ett måste att definiera demokratins tre dimensioner vilka är utsträckning, principer och innehåll. För det första måste man definiera vem som utgör demos/folket. I modern tid förknippas det ofta med en nation eller en stats territoriella gränser. Men denna beskrivning räcker inte i definitionen. Demokrati kan vara på olika nivåer som t.ex. lokal, nationell, regional, överstatlig och globalt. Den andra principen är hur folket skall styras och de politiska besluten ska fattas. Genom två olika modeller inom den demokratiska teorin kan man förklara folkmaktens möjligheter att styra över sina gemensamma angelägenheter. Den första är direktdemokrati där medborgarna kan fatta direkta beslut som berör gemensamma angelägenheter. Den andra är den representativa demokratin där folket utser representanter som vanligtvis väljs i form av allmänna val och dessa valda representanter ska fatta beslut på uppdrag av sina väljare. Den tredje principen är mer av en ideologisk karaktär där definitionen av vilka områden och angelägenheter som ska inkluderas i detta. En liberal, konservativ och socialist har olika uppfattningar om hur mycket staten ska blanda sig i olika frågor. Dessa kan t.ex. vara välfärden, privatlivet eller ekonomiska relationer i samhället.
Utifrån ovannämnda demokrati begreppet har Linz och Stepans definierat hur den konsoliderade demokratin kan förklaras med indelning av fem arenor. För att ett land ska betecknas som ha fullbordat demokrati måste alla fem arenor vara uppfylla till en viss nivå. För att kunna analysera om kravet till den konsoliderade demokratin uppfylls måste det existera en statsbildning. Denna stat ska ha ett avgränsat territorium (ett landområde) i någon form av gemensam styrelse, en styrelse som har våldsmonopol och står formellt självständigt (suverän) i förhållande till andra stater. Efter att ha uppfyllt dessa kriterier ska denna suveräna stat uppfylla fem arenor för att bli kvalificerat som en konsoliderat demokrati. Dessa fem arenor enligt Linz och Stepan är civilsamhälle, politiskt samhälle, rättsstat, statsbyråkrati och det ekonomiska samhället.
Civila samhället enligt Linz och Stepan innebär att samhället kan organisera sig fritt t.ex. inom fackföreningar, frivilligorganisationer, religiösa församlingar, sociala eller politiska rörelser som miljö eller jämlikhetsrörelser. Inom det civila samhället spelar det en viktig roll att ha rätten till att gå ut på gator och torg i demonstrationer och protestmarscher.
Politiska samhället innebär att de grundläggande intuitionerna måste finnas i en demokrati. De grundläggande institutionerna är politiska partier, val och valprocedurer, politiska ledarskap och lagstiftande instanser. Enligt Linz och Stepan är det civila och politiska samhället kompletterande och kan inte existera utan varandra.
Rättsstat innebär att kriteriet för den konsoliderade demokratin som civila och politiska samhällets oberoende och autonomi måste säkerställas av en rättsstat. Alla viktiga aktörer måste respektera och upprätthålla denna rättsstat i det politiska systemet. Enligt Linz och Stepan är dessa tre kriterier absolut nödvändiga för att demokratin ska kunna konsolideras.
Nästa två arenor är statsbyråkrati och ett institutionaliserat ekonomiskt samhälle. Om det finns en fungerande statsbyråkrati och ekonomiskt samhälle är det enligt Linz och Stepan lättare att realisera kravet till de första tre arenorna.
Satsbyråkratins roll är att styra, reglera och implementera demokratiskt fattade beslut. Dessa funktioner kan definieras som en fungerandestatsapparat med tillhörande och välfungerande byråkrati. Kravet på det ekonomiska samhället är existensen av ett fritt fungerande ekonomiskt system. Denna arena ska varken vara oreglerad eller planekonomi. Linz och Stepan beskriver det ekonomiska samhället som blandekonomi eller mer eller mindre reglerad marknadsekonomi. För att åstadkomma detta förutsätts det existera ett antal socialpolitiska utformade och accepterade normer, institutioner och regler.  
3 Empiri
För att illustrera hur Turkiet ser ut i demokrati perspektivet i dagens datum har jag valt att starta med att beskriva hur demokrati situationen i Turkiet är enligt Freedomhouse. För att kunna analysera och besvara min frågeställning har jag valt att skriva kort om Turkiets moderna historia. För att kunna analysera är det viktigt at se Turkiets utveckling i en historisk kontext. Därnäst har jag valt att skriva om vad Kemalisme är och vad det inbär, för att illustrera hur den har påverkat konstitutionen samt den politiska utvecklingen och ageranden. De politiska agerandena och praktiken har bland annat utformas genom dessa två rapporter som illustrerar hur staten behandlar sina minoriteter och i detta fall kurderna.
3.1 Freedomhouse:s värdering av demokratin i Turkiet
Enligt Freedom House är Turkiet med i en grupp av länder som är delvis fria. Med delvis fria menas att med bristfälliga politiska rättigheter, civila rättigheter, korruption, brist på rättsstaten och etniska och religiösa konflikter. Därmed uppfyller Turkiet inte Linz och Stepans konsolideringsteori av demokrati. Freedomhause har genom betygsättning definierat Turkiets demokratitillstånd. Som det framgår av betygsättningen nedan, beskrivs tillståndet genom dessa tre arenor som är relevant för min forskning.
Betygsättningen är:
Politiska rättigheter 24/40 där man har gått tillbaka 2 poäng sedan 2015.
Politisk pluralism och deltagande är 9/16 man har gått tillbaka med 1 poäng sedan 2015. Civila rättigheter är 29/60 denna är samma som år 2015.
Rättsstaten är 6/16 och har gått tillbaka med 1 poäng sedan 2015. Korruption är ett fortsatt stort problem båda inom rättsstaten, statsbyråkratin och inom det politiska samhället. Autocensur är mycket vanligt bland journalister samt med flest fängslade journalister i världen toppar Turkiet. Medierna blir kontrollerad av staten och måste följa statens (AKP regeringens) agenda. Och journalister som yttrar sig kritiskt mot AKP kan riskera att förlora sitt jobb.

 
3.2 Turkiets moderna historia
Turkiet grundades 1923 efter det Osmanska imperiets fall, av turkiska nationalister med Mustafa Kemal i fronten. Statsideologin blev Kemalism som är uppkallad efter Mustafa Kemal Atatürk. Mustafa Kemal var i tidens anda nationalist men också provästligt. En tydlig bild av Atatürks nationalistiska idéer kan förklaras genom hans motto/slogan som är att en ”En turk är värd hela världen” och ”vilken lycka att säga att jag är Turk” Målet för denna ideologi var att skapa en nation efter en västlig förebild. I Turkiet som var ett multietniskt och religiöst samhälle började en etnisk och religiöst utrensning. Man började därför flytta kristna från Anatolien samt igångsatte ett statsprogram för att skapa ett homogent samhälle genom en assimileringspolitik. Målet var att skapa ett homogent samhälle med ett folk som skulle heta turkar och turkiska som nationellt språk. Därför blev assimilation av etniska och religiösa minoriteter ett statsprogram för at skapa en nationell självkänsla. Turkiet var intill 1950 ett auktoritärt land med bara ett parti, det Republikanska Folk Parti (CHP). Först efter 1950 under den andra demokratiseringsvågen blev flerparti systemet legaliserat och man gick över till parlamentarisk representativ demokrati. Men fortsatt kontrollerat av militären som ansåg sig själva som garanten för Republiken och Turkiets existens och stabilitet. Turkiet är i dagsläget en parlamentarisk demokrati och har varit under stark liberaliseringsprocess sedan 1980, men har inte genomgått förändringen till konsoliderat demokrati. Fram till 2016 blev demokratin satt på ”standby” flera gånger av militärjuntan, t.ex. 1980 när man fick konstitutionen som militärjuntan har skrivit. Sedan 1984 har där varigt konflikt mellan kurderna (PKK) och den turkiska staten. Denna konflikt har kostat mellan 40.000-50.000 människor livet och har sedan 2015 intensifierats.
3.2 Kemalisme
Kemalismen har sex grundprinciper, dessa grundprinciper är folkstyre, nationalismen, folklighet, sekularism, etatism och reformismen. Kemalismen som ideologi har sin utgångspunkt i Mustafa Kemal Atatürks idéer om hur den nya republiken ska utveckla sig. Han hade en klar vision om att sträva efter en politisk och ekonomisk institutionalisering som skulle vara lik det västliga exemplet. Kemalismens grundidé var utvecklingsorienterat och europeiserat genom en turkisk nationalism som ersättning för den tidigare sultanistiska och islamiska styret.
Den första grundprincip som är folkstyre kan förklaras med att all makt utgår från folket.
Nationalismen innebär att ideologin har sin grundtanke i den turkiska nationalismen som ser sig som den enda folkrättsliga och legitima makten i Turkiet. Denna är mycket kontroversiell p.g.a. dess exkludering av andra minoriteter i samhället.
Sekularismen som är en viktig del av grundprinciperna har sin utgångpunkt från Frankrike. Att staten ska vara separerat från religion som inte ska äga rum i det offentliga rummet.
Etatism har sin utgångspunkt i idén om att staten ska ha en central roll i den ekonomiska utvecklingen. Etatism kan i denna kontext förklaras som reglerat marknadsekonomi där staten ger plats till privatsektorn men med statligt kontroll. Enligt etatism krävs en stark centralmakt och kontroll av ekonomin.
Folklighet placerar självständighet i en central plats samt diskriminering p.g.a. klass, kön och tillhörighet inte tillåtas framför lagen.
Reformismen innebär ett konstant utveckling och modernisering samt stark avståndstagande från den tidigare styrelses skick. Det är viktigt att kemalismens idéer ska accepteras, utvecklas och skyddas mot alla möjliga skadliga inverkan.

3.3 Republiken Turkiet (1982 och 1924 författningen)

Som det framgår av figur 1 är konstitutionen från 1982 mer omfattande än den från 1924. Många universella rättigheter som yttrandefrihet, tryckfrihet, förenings- och församlings frihet, demonstrationsrätt, lika behandling inför lagen och politiska rättigheter (partibildning och deltagande till val) var skriven i konstitutionen och har varit garanterat enligt konstitutionen. Denna utveckling kan denna beskrivas som en positiv förändring mot en konsoliderat demokrati.
Om jag ser närmare på de negativa aspekterna av konstitutionen kan man se att många av paragraferna som handlar om etnicitet samt språket har bevarats. Paragraferna som beskriver turkiska språket som enda nationella språk, undervisning i skolor är endast på turkiska, kurderna bortses som en nation och genom att kalla alla medborgare i Turkiet som etnisk turk. d.v.s. att alla etniska minoriteter bortses och det enda etnicitet som officiellt erkänns är turkarna. Denna exkludering har fortgått med den senaste konstitutionen från 1982. Man har även implementerat en hög spärrgräns till parlamentet på 10% för att förhindra minoriteter att organisera sig och delta i den politiska arenan. Med dessa empiriska fakta ses en tydlig brist på civilsamhället och politiskasamhället där möjligheten att organisera sig under sin etniska tillhörighet hindras samt kan också få följder för rättsstaten.

Fig.1 1982 1924
+ • § 25 Yttrandefrihet
• § 28 Tryckfrihet
• § 33 Förening
• § 34 Församling och demonstrations rätt
• § 36 Lika behandling inför lagen
• § 67,68 Politiska rättigheter (partibildning och deltagande till val) • § 59 Lika behandling inför lagen
– • § 3 Språket är Turkiska
• § 42 utbildning (Språket)
• § 66 Etnicitet/nationalitet
• 10% spärrgräns till parlamentsvalet är beslutat den 10:e juni 1983
• § 2 Språket är Turkiska
• § 4 Nationalitet (Turkiska folket)
• § 12 Kravet till turkiska för att kunna bli valt.
• § 87 utbildning (Språket)
• § 88 Etnicitet/nationalitet

3.4 Ismet Inönü:s kurdiska rapporten
Ismet Inönü:s kurdiska rapport har först kommit fram år 1993. Denna rapport har sedan 1935 varit bortglömt bland statsarkivet. Ismet Inönü utarbetar denna rapport genom en resa i de kurdiska områdena. Ismet Inönü rapporterar sina observationer och lösningsförslag till Mustafa Kemal Atatürk om hur den etniska och politiska situationen förhåller sig och bör ändras. Inönü reser stad för stad och genom egna observationer skriver han sina konklusioner. Syftet med denna rapport är att beskriva tillståndet i olika områden är med avseende på etniska och politiska förhållanden. Genom sin resa konstaterar han det ekonomiska eländet samt brist på militärens kapacitet i områdena. Men största delen av rapporten beskriver han om hotbilden från den kurdiska minoriteten med dess språk, kultur och nationalism. Ett viktigt citat från rapporten är:
”Om staden Erzincan kommer att bli centrum för kurder är jag rädd för att en kurdisk stat kan vara en realitet”
Inönü skriver i sin rapport om den demografiska fördelningen samt en framtidig utveckling av den Kurdiska nationalismen som kan framkalla en hotbild för den Turkiska nationalstatens paradigm. Detta paradigm kan beskrivas med ett citat från boken.
”Under och efter frihetskriget har minoritets fråga varit en börda för republiken. Där finns minoriteter Omkring städerna Balikesir och Sakarya finns Tjerkesser, i öst och sydöstliga delarna främst kurder och därefter Armenier, Araber, Assyrier/syrianer och med flera. Medan Republikens ideal och principer är baserat på Turkiskhet och ser därför dessa minoriteters assimilation som första prioritet”.
Därför är denna bok en viktig källa för min uppsats för att kunna illustrera att främsta målet för den Turkiska republiken inte var demokrati, utan ett förenat och homogent etnisk samhälle.
Under sin resa kommer Inönü till staden Diyarbakir och skriver om betydelsen av stadens geografiska placering och att man nu efter att har byggt en järnväg till staden kan börja placera stora antal militär personal, tjänstemän samt genom utbildning göra staden till centrum för den turkiska identiteten.
Vidare i boken när han kommer till staden Erzincan skriver han hur den demografiska förändringen har ändrats till fördel för kurderna och ser därför en framtida hot bild där skapelsen av staten Kurdistan kan bli realitet om inte den demografiska förändringen bryts.
Vidare i boken konstatera han att den kurdiska frågan ska prioriteras högt eftersom den stigande kurdiska nationalismen som influerat olika uppror mot centralmakten samt påverkningar från kurder som befinner sig utanför turkisk statsgräns. Denna utveckling ska staten vara medveten om samt utveckla lösningar mot detta .
Som lösning på den kurdiska medvetenheten har man skrivit olika förslag för en effektiv assimilering. Bland annat genom utbildning, därför att det behövs skolor och lärare som kan assimilera kurderna. Vidare genom lagen vill man uppmana etniska turkar att gifta sig med kurdiska kvinnor. Denna ska uppmuntras genom att ge mark områden till militärmän eller tjänstemän som flyttar och gifter sig med kurdiska kvinnor. Vidare skriver man att om en effektiv assimilering ska ske, måste man förhindra det kurdiska språket i de offentliga rummen samt förhindra folk att använda sig av tolk. De tjänstemän som inte agerar efter dessa regler ska straffas eller sägas upp. Syftet med denna är att befolkningen inte ska kunna lösa sina problem på kurdiska, detta ska tvinga dom att lära sig turkiska och därmed påskynda assimileringen.
Som det framgår är det främsta syftet med denna rapport att assimilera samt garantera den turkiska hegemonin. Den demokratiska aspekten framgår inte alls i denna rapport. Samtidigt ska vi komma ihåg att Turkiet under denna tid inte alls var ett demokratiskt land med pluralism. Turkiet var under denna tid en auktoritär regim, det fanns bara ett parti CHP (Det Republikanska Folk Partiet) och inget demokratiskt valsystem.
En liknande rapport är utarbetat av Celal Bayar med namnet Sark raporu (Öst rapport). Denna handlar mera om de ekonomiska bristerna och förslag till förbättringar i området. I inledningen av rapporten framgår det att den kurdisktalande befolkningen hålls borta från utbildningen och de utesluts från systemet. Konsekvensen av denna praxis är att befolkningen känner sig som främlingar och denna känsla skapar en reaktion mot centralmakten. Vidare beskrivs det hur man ska deportera viktiga personligheter och familjer till andra områden i Turkiet. Detta för att visa statens makt och samtidigt frigöra kurdiska folket från dessa kurdiska ledare. Vidare i rapporten beskrivs att man genom ekonomiska reformer och utveckling kan skapa lojalitet mot centralmakten och denna kommer att föra med sig en frivillig assimilation.

 
4 Analys
4.1 Kurdiska frågan och demokratins konsolidering.
Om minoritets frågan har varit skälet till att Turkiet inte har kunnat konsolidera sin demokrati krävs en genomgång av empiriska data och därigenom förklara varför Kurdiska frågan kan ha varit ett stort hinder för den demokratiska utvecklingen i Turkiet. Jag vill därför börja med att konstatera att enligt freedomhouse är Turkiet i dagsläget inte en konsoliderad demokrati. I alla tre kriterierna (politiska, civila och rättsliga) uppfyller Turkiet inte kravet för den konsoliderade demokratin.
Genom dessa empiriska data kan vi konstatera att den nya republiken ville garantera sin hegemoni över sitt territorium. Detta ville enbart vara möjligt genom assimilering enligt den nya eliten och som lösning för detta ville man skapa ett homogent samhälle. Det historiska arvet från Osmanska imperiet där man förlorade största delar av sitt territorium pga. nationalistiska rörelser gjort att den nya republiken var rädd för en upprepning. Denna rädsla har gjort att den Turkiska självbilden och den politiska eliten ville garantera detta genom odemokratiska aktiviteter.
Hur kan vi då dra slutsatsen av att den Turkiska staten är exkluderande och diskriminerande? Om vi går igenom de två ovan nämnda rapporterna som är skrivna av två olika presidenter kan vi konstatera att Turkiet genom en medveten nationalistisk politik försökt att assimilera och därigenom skapa ett homogent samhälle och etnicitet. Genom tvångsförflyttning, utesluta kurdiskan i det offentliga rummet, förbjuda undervisning i modersmål, försök att förändra det demografiska tillståndet så kan vi konstatera detta har varit ett medvetet beslut av den nya eliten som har grundat den nya staten. Denna nya elit använde sig av ett motto som låter så här: En Turk är värd hela världen och vilken lycka att säga att jag är Turk. Dessa två slogans har sitt ursprung från Mustafa Kemal Atatürks uttalande om den nya nationens motto. Denna kan förklaras med Kemalismen och dess sex grundpilar. Ena av de sex principerna är nationalism som är basen för elitens självuppfattning och vilken väg denna nya nation ska gå.
Att den första konstitutionen är exkluderande i sin karaktär med paragraferna 2, 4, 12, 87, 88 visar en tydlig bild av en nationalstat som exkluderar och diskriminerar sina minoriteter. Genomgången av konstitutionen visar inte en enda paragraf som omnämner minoriteter eller dess rättigheter. Att konstitutionen beskriver det Turkiska folket som etnisk Turk och turkiska som det officiella språk samt genom lagen bara tillåter att undervisning på turkiska betyder att minoriteter inte tillåts att undervisas på eget modersmål. Som det också framgår av den senaste konstitutionen som är skriven av militär juntan i år 1982 har man format den nya konstitutionen med nya demokratiska begrepp och principer. Enligt denna nya konstitution har alla tre arenor fått universella värden där civilsamhället, politiskasamhället och rättsstaten fått rättsligt stöd. Men att man samtidigt har bevarat dessa paragrafer som beskriver den etniska och språkliga självbilden av den turkiska staten har gjort att minoriteter inte har kunnat organisera sig, bilda politiska partier eller få undervisning i sitt eget modersmål.
Därför kan man dra slutsatsen att så länge den kurdiska minoriteten exkluderas och inte kan organisera sig genom det civila och politiska livet kan de inte bli likabehandlade genom rättsstaten. Konflikten har börjat igen på grund av den exkluderande nationalistiska politiken som har sitt ursprung från nations bildning 1924. Och så länge Turkiet inte ändrar uppfattning med hänsyn till minoriteter och i detta hänseende kurderna kan Turkiet inte realisera kravet till dessa tre arenor. Min slutliga konklusion är att Turkiets minoritetspolitik förhindrar realisering av konsolideringen i det civilsamhället, politiskasamhället och rättsstaten. 
5 Slutsats
Så hur har demokrati konsolideringen påverkats av Turkiets minoritets politik? Utifrån dessa empiriska dokument kan jag konstatera att Turkiet inte kan konsolidera sin demokrati så länge Turkiet inte accepterar sina minoriteter och erkänner att landet är ett multietniskt samhälle. Så länge Turkiet ser kurder som hot kommer anti demokratiska ageranden att fortsätta och resultera i att konsoliderad demokrati inte kan realiseras. Detta kommer att resultera i att Turkiet inte kan realisera kravet till varken civilsamhället, politiskasamhället eller rättsstaten.
Att Osmanska riket förlorade första världskriget och förlorade stor del av sitt territorium medverkade till att den Turkiska nationalismen utvecklade sig. Det multietniska samhället började ses som en hot för den nya eliten som bara hade Anatolien kvar. Men att Anatolien var ett multietnisk och religiöst samhälle sågs därför som ett hot för den framtida existensen. För att säkerställa att den nya nationen ska överleva utvecklade man idén om att skapa ett homogent samhälle genom att assimilera de etniska minoriteterna och deportera de religiösa minoriteterna som inte ansågs som en del av nationen.
I en historisk kontext kan jag acceptera att se denna självbild och dess följder som en naturlig utveckling i den tids anda. Men att fortsätta i år 2016 med samma politik är inte logiskt om man ska vara en del av den fria världen. För det har visat sig att så länge Turkiet inte ändrar sin hållning till sina minoriteter kan konsolidering av demokratin inte realiseras.
 
6 Diskussion och reflektion
Resultatet av denna rapport visar ett starkt samband mellan Turkiets minoritetspolitik och konsolidering av demokratin. Och med en tydlighet visar det att den nationalistiska statsideologin är skälet till den misslyckade konsolideringen. Därför är det lämpligt att dra denna slutsats. Om Turkiet ska konsolidera sin demokrati ska ändringar av synen på minoriteter samt den etnocentriska politiken ändras. Därför måste Turkiet erkänna existensen av minoriteter samt dess rättigheter om Turkiet ska ha en bättre förutsättning för att uppfylla kraven på civilsamhället, politiskasamhället och rättsstaten.
Jag tycker att resultatet av denna rapport ger en viktig bild av vad som är orsaken till den misslyckade konsolideringen samt vad som bör ändras. Samtidigt ger resultaten också behov av närmare forskning på området om varför Turkiet vill fortsätta hålla fast vid denna politik samt en större forskning krävs omkring mellanöstern p.g.a. att kurderna är spridda mellan Iran, Irak, Syrien och Turkiet. Att kurder har ett autonomt självbestämmande område i Irak och en liknande form i Syrien kan skapa rädsla för den turkiska regerande eliten. Därför kan man forska vidare från det turkiska perspektivet för att få en mer nyanserad bild.
Avslutningsvis är den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien att för att säkerställa en konsoliderad demokrati samt uppfylla kraven på civilsamhället, politiskasamhället och rättsstaten ska Turkiet ändra sin minoritetspolitik och i detta hänseende den kurdiska politiken.

Källförteckning

Tryckta källor

Badersten B, Gustavsson B. Vad är statsvetenskap: Om undran inför politiken. 2. Uppl. Spanien. Studentlitteratur. 2015
Bayramoglu, N. Celal Bayar: Sark Raporu. 1. Uppl. Istanbul. Analiz basim yayin. 2006.
Ekman J, Linde Jonas, Sedelius T, Demokratiseringsprocesser:Nya perspektiv och utmaningar. Studentlitteratur. 2. Uppl. Danmark: Studentlitteratur. 2014
Esaiasson, P. Gilljam, M. Oscarsson, H. Wängnerud, L. Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4. Uppl. Visby: Nordstedts Juridik Ab. 2012.
Öztürk, S. Ismet Pasanin kürt raporu, Dogan Egmont yayincilik ve yapimcilik, upp.1, Istanbul 2007
Internet källor
Gyldendal Den store danske, Tyrkiets historie. Jørgen Bæk Simonsen. Stephen Turk Christensen. 08 juni 2015.
http://denstoredanske.dk (Hämtad 2016-05-15)
Faktalink. Malene Fenger-Grøndahl. Atatürk og skabelsen af republikken Tyrkiet. apil 2015
http://www.faktalink.dk/titelliste/tyrkiets-nyere-historie/ataturk-og-skabelsen-af-republikken-tyrkiet (Hämtad 2016-06-23)
Freedom house. Freedom in the World, Anxious Dictators, Wavering Democracies: Global Freedom under Pressure 2016.
https://freedomhouse.org/report/freedom-world/freedom-world-2016 (Hämtad 2016-05-15)
Justitie­departementet. 19921, 1924, 1961 ve 1982 ANAYASALARI (KARŞILAŞTIRMA TABLOSU)

http://www.adalet.gov.tr/duyurular/2011/eylul/anayasalar/1982.pdf (Hämtad 2016-05-25)
Landguiden
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Turkiet (Hämtad 2016-05-15)